BROTHER JT: Baked Alaska

BROTHER JT: Baked Alaska

Kreativ och infallsrik rock som på ett konstnärligt vis blandar och ger och är man på rätt humör belönar sockerbagarn en med njutning. BROTHER JT – Baked Alaska

DEADHEADS: This One Goes To 11

DEADHEADS: This One Goes To 11

Rå, skön rockattack hela vägen från start till den gitarrylande avslutningen och gillar man ösig rock är det svårt att inte njuta av det här. DEADHEADS – Manic Mondays

13/3 1965

13/3 1965 Gjorde Tom Jones sitt första stora TV framträdande när han medverkade i BBC TV´s ”Billy Cotton Band Show”. TOM JONES – What´s New Pussycat?

GIRL RAY: The Way We came Back

GIRL RAY: The Way We came Back

Sköna popharmonier och en melodi som sitter som en smäck och om låten lämnar skallen återvänder den lika fort, och undrar du hur? Lika bra! GIRL RAY – The Way We came Back

SPINY NORMEN: Spiny Normen

SPINY NORMEN: Spiny Normen

Dåtidspsykedelisk release så skönt yrselframkallande att man kan baxna för mindre och är detta inte en träff i bull´s  eye gillar man kanske inte psych. SPINY NORMEN – Arrowhead

12/3 1981

12/3 1981 Tvingades Bow Wow Wow att ställa in de första datumen på englandsturnén efter att Greater London Council konstaterat att sångerskan Annabella Lwin, bara var 15 år gammal, och därmed blev skyldig till skolk från skolan. BOW WOW WOW – W.O.R.K….

11/3 1977

11/3 1977 Uppträdde The Clash på The Roxy Club i London. Förband var The Slits, det första punkbandet med bara tjejer, som gjorde sin livedebut. THE SLITS – Love Und Romance

10/3 1962

10/3 1962 Klättrade ”Hey Baby” med Bruce Channel upp på förstaplatsen på den amerikanska singellistan. Tre veckor låg den där, men på den brittiska listan nådde den bara andra plats. BRUCE CHANNEL – Hey Baby

TH DA FREAK: The Hood

TH DA FREAK: The Hood

Garagepop med skön ljudbild och grymma infall och känner man sig inte överväldigad borde man åtminstone känna sig välkomnad så det räcker. TH DA FREAK – Bienvenidos At Satori Park

THE DAHMERS: Without A Face

THE DAHMERS: Without A Face

Med en repetitiv refräng rakt upp i nyllet slår de an tonen och vore det inte för att jag gillar punkrock hade jag nog önskat att jag var ansiktslös. THE DAHMERS – Without A Face