DOUG TUTTLE: Fade
Det är med förtrollande mysfaktor man får sig en soft älvadans rakt genom öronen och in i en så mjukt ljuvlig dimma att alla andra härligheter bara bleknar. DOUG TUTTLE – Fade
LOS SCALLYWAGGS: Smile Stranger
Tjutande rundgång och härligt ös i tuff garagerockstajl kan väcka en ny grym känsla hos en del och den är där för att stanna och kommer inte ändras. I alla fall inte här. LOS SCALLYWAGGS – New Sense
THE GOOCH PALMS: III
Har man hjärtat på rätta stället kommer allt gå bra men spelar man för tillrättalagd indierock är balansen extra viktig så det är tur att de har en fot på vardera kust. THE GOOCH PALMS – Coast To Coast
CASSELS: The Perfect Ending
Fågelkvitter-intro övergår till alternativ rock som blir pratsångslåt med trumpinnskomp i sakta mak med åsk-rockiga utbrott och håller på så till det perfekta slutet. CASSELS – The Perfect Ending
31/5 1980
31/5 1980 Toppade ”The Theme From M*A*S*H” D.v.s. ”Suicide Is Painless” som den egentligen heter, den brittiska singellistan tio år efter att den spelades in. MASH – Suicide Is Painless
BLOODSHOT BILL: Shark Tank
Bullriga trummor och ett skevt sprucket gitarrsound i en näst intill instrumental rökare av värsta slag är något jag dömer in i vilken hajtank som helst. Grymt. BLOODSHOT BILL – Shark Tank
THE SCRAGS: Sick Of Divine
Retrofuturistiskt beat i en garagerocklåt som når så nära himmelska höjder att man på intet sätt skulle vilja landa igen oavsett hur sjuk man än var. THE SCRAGS – Sick Of Divine
30/5 1972
30/5 1972 Gjorde Roxy Music sin första riktigt stora konsert, när de uppträdde på The Great Western Express Festival i Lincolnshire. ROXY MUSIC – Virginia Plane
THE DARTS (U.S): I Like You But Not Like That
I en riktig rockrökare med fuzz och farfisa får vi romans av och till men framför allt musik man inte vill göra slut med så håll dörrarna lika öppna som öronen. THE DARTS (U.S): Breakup Makeup
JACK OBLIVIAN AND THE DREAM KILLERS: Lost Weekend
Oborstad garagerock’n’roll som spelas som om det inte fanns någon morgondag men skulle inte kvällen jag lyssnar finnas gör ju inte det något då grym musik är tidlös. JACK OBLIVIAN AND THE DREAM KILLERS – La Charra