JOHNNY LABELLE: XVIII
Långsamt smeksamma toner och en crooners följsamma röst ger tröst och värme som kysser mig farväl innan kollapsen som dock triumfas av kärlek. JOHNNY LABELLE – Poseidonia
THE DAHMERS: Witching Hours
Grym rock som passar som en smäck mellan öronen och inte på skallen med en text som får mig att undra vilket som är bäst. Jag vet inte men diggar ändå. THE DAHMERS – Brain Spiders