STRAWBERRY PILLS: Porcelain Face
Med dystopisk svärta, elektronisk postpunk och en djup röst griper de tag och drar mig med ner vilket känns befriande och upplyftande varav jag njuter desto mer. STRAWBERRY PILLS – Porcelain Face
PALE HONEY: Some Time, Alone
Svängigt indiepoppigt pumpande i en dansant bit om när man mår mindre bra och bara vill vara för sig själv och kurera sig med bra musik. PALE HONEY – Some Time, Alone
ALF: Diktfilm
Musik som har mig i sitt våld efter förförande skuggspel med sotsvarta tongångar fyller tomrum med gränslöshet och här är jag nu. Och du. Diggandes. ALF – I Mörkrets Tjänst
METZ: No Ceiling
En snabbt medryckande punkrockdänga som öser på så att taket lyfter och är det inte kärlek vid första öronkastet kan man ändå få sig en ordentlig hårtork. METZ – No Ceiling
THE SPYRALS: Same Old Line
Bluesig garagerock som tar samma gamla bana som andra redan tagit men som svänger grymt skönt vilket bör upptäckas innan tåget går… THE SPYRALS – Same Old Line
J.E. SUNDE: Love Gone To Seed
Misslös musiker sprider soft folkpop om kompromisslös miss vilket blir vemodigt och rart om ett förhållande inne på sista versen innan första börjat… J.E. SUNDE – Love Gone To Seed
BLACK MEKON: The Lumpiness OF Demand
Oavsett om ni bryr er eller inte så blir svaret ”Ja” om någon frågar ifall detta är bra garagerock. Riktigt bra, men vem bryr sig? Jag. BLACK MEKON – Real Good
STIFF RICHARDS: Got It To Go
Med hest rockig röst och ett lika rockigt sound är det lätt att falla pladask för denna rockakt som konsumeras lika bra på plats som i flygande fläng. STIFF RICHARDS – Got It To Go
GULA BLEND: Drama
Vardagsrealism i popformat om hur energisugande personer kan skapa drama som kan bli till grym musik med intressant livsinnehåll för livsnjutare. GULA BLEND – Drama
SINGAPORE SLING: Touch The Filth
Hypnotisk svärta i knasterrik dänga som utan dammfria medel svänger så att svängrum både här och där får rårörda depprockare att ormlikt dansa leendes. SINGAPORE SLING – Touch The Filth