Freak Magnets Fem Frågor: ETERKROPP

ETERKROPP. Ett band som sedan 2011 gör malande rock på svenska, bildades i Gammelstad/Luleå, och bor nu även i Umeå. Just nu är de aktuella med rykande färska ”Utan Felen Dör Vi”, en split-EP de delar med Det Jordiska. De spelar in musik löpande och har snart material till ett nytt album. Innan det, det vill säga till våren, tänker de ge ut ett kassettband, men först svarade bandets sångare Mats Wikström på Freak Magnets fem frågor.

1. Hur skulle ni beskriva bandet för de som ännu inte hört er, och hur började ni?

Mats spelade under senare hälften av 90-talet noice-rock tillsammans med Christian Ramirez och Peter Nuottaniemi i bandet Container of Love. Samarbetet ebbade ut under första åren av 00-talet. Kvar hade Mats en vilja att göra musik och under senare delen av 00-talet började han att göra enkla poplåtar på engelska. Även någon enstaka spelning genomfördes i Luleå och Stockholm. Längtan fanns kvar att ingå i ett repande och spelande band och i slutet av 2011 började Mats och grannen Elin Sundström att göra musik tillsammans. Fler medlemmar kom och gick, upp emot 20 personer har passerat under åren. En del lessnade, andra flyttade. Utvecklingen kan kanske beskrivas så att Eterkropp har gått från melodiös pop till en mer rytmisk och malande rock. Mats skriver texterna, alltid på svenska, och gör låtgrunder som tas om hand av bandet. Någon slags koppling till hans ungdomsår under 70-talets progg-era kan kanske anas i både musik och texter. Ja medlemmar har kommit och gått men en viktig gestalt har funnits vid bandets sida från första början som stöd och inspirationskälla; Mattias Alkberg. Osäkert hur det hade sett ut utan honom. Man är sämst men får höra att man är bäst. Kan behövas ibland, kanske särskilt i lägen när allt känns omöjligt.

2. Delar av bandet har en bakgrund inom konsten, hur har det påverkat bandet?

En viss betydelse för det visuella har det väl haft. Dock är det vår musik och våra respektive kroppars uppenbarelser på scenen som är det viktigaste för oss.

3. Era texter känns ärliga och realistiska på ovanligt vis, var kommer inspirationen till dessa ifrån?

Texterna är hämtade i stort sett rakt upp och ner ur Mats Wikströms liv. Med viss konstnärlig frihet förstås. Och sen ska det ju helst rimma. Mats säger att han tidigare i livet har haft i stort sett alla fobier utom svampfobi (men han känner en som har den fobin). Så det finns att ösa ur. Fobierna är inte så många längre men kvar finns återkommande ångest, depressioner samt svårigheter att fungera som man bör i vårt civiliserade samhälle och även problem med att komma överens med vissa människor. Allt det hamnar i låttexterna. På det kommande split-albumet finns också två låtar med texter av Helmer Grundström skrivna under slutet av 40-talet. Texter om det svåra och ibland fina med kärleken. Vi har fler låtar där vi använder hans dikter. Några fanns med tidigt i Eterkropps repertoar men lades åt sidan när Mando Diao kom med sitt Fröding-album. Vi tyckte att det inte fanns plats för en rimmande poetgubbe till som har svårt med att få livet och kärleken att fungera. Men åren går och vi har plockat fram dom låtarna igen. Helmer är bra, har fin rytmik i dikterna.

4. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt er i studion eller på turné?

Senast när vi spelade på Debaser Strand, vi var förband till Mattis punk-band Södra Sverige i februari 2015, började vi spela med fördragen ridå. Vi tänkte att den var elmanövrerad och skulle öppnas av ljudteknikern. Men ingenting hände. Mot slutet av första låten öppnade Anton Nyström (då på bas) halva ridån. Sedan dröjde det ytterligare en låt innan andra halvan åkte upp. Det gick bra länge så vi hade stängt, sen inte så bra. Vi får se hur vi gör nästa gång.

5. Beskriv hur ett typiskt gig med er ser ut, visuellt och musikaliskt?

Vi ser väl ganska vanliga ut. Tre någotsånär unga och en halvgammal gubbe. Oftast inga särskilda scenkläder eller så. Ibland brukar vi bränna rökelse och skaka lite i bjällror som inledning. Så att eterkroppen kommer i samklang med den fysiska kroppen. Eterkropp är ju namnet på den (eventuellt en av flera) andliga kroppen som vi (eventuellt) bär med oss. Sen kör vi, Mats hoppar omkring lite, dom övriga är mer stillsamma. Skulle tro att finns något slags allvar över vår akt. Vi hoppas det i alla fall. Och att vi ger ifrån oss positiv energi. Att folk blir glada trots lite deppiga texter.

Har ni något ni vill tillägga?

Det känns som om mycket har hänt sedan vi fick erbjudandet att vara med på split-albumet tillsammans med Det Jordiska hos Lazy Octopus. Att vi steppat upp vår akt och har förhoppningar om att finnas på den svenska musikscenen, spela på festivaler och ha mer intensiva rep- och spelperioder. Musikaliskt har det blivit allt mer rakt och malande som sagt. Vi trivs bättre där verkar det som. Eventuellt är texterna på väg åt samma håll, att bli mer fragmentariska i linje med musiken.

Vi bad Eterkropp göra en Spotifylista med fem låtar som inspirerat dem, och vi fick några kommentarer också. I Spotifylistan här intill kan ni höra låtarna.

Urvalet är gjort av Mats eftersom övriga medlemmar inte kan komma på vilka låtar som inspirerat dom. Det borde nog ha varit med någon The Fall-låt också. Vilken som helst, alla är bra.

1. Jag bryr mig inte – SÖDRA SVERIGE

Det hörs inte men Matti, vår beskyddare i nöd och lust, sjunger bl a om Eterkropp i en låt som man väl måste kalla för en riktig stänkare

2. Den nyaste regeringen – STOCKHOLM NORRA

Man kan förmodligen säga att Stockholm Norra är en variant av Gunder Hägg/Blå Tåget, en samling musiker som följt Mats genom livet från början av 70-talet till idag. Texter, musik, allt är bra. Kanske till och med bäst.

3. Dåligt betalt – TORSSON

Torsson är också ett band som följt Mats under flera decennier. Vardagliga texter och relativt enkel musik i mycket skön förening. Svårt att välja låt bland hundra hittar. Ett band som fortfarande spelar och kanske är bättre nu än någonsin.

4. Sikk Fukk – VIT PÄLS

Vit Päls känns som en modern och väldigt bra fortsättning av det som Blå Tåget och Torsson gjorde. (Blå Tåget finns inte längre, Vit Päls har ombildat sig till Laser & bas men Torsson håller alltså på än).

5. Nowhere Near – YO LA TENGO

Mats har på senare år introducerats för Yo La Tengo. Superinspirerande, det dom gör och hur dom gör det. Allvarlig och känslosam rockmusik.

Vill ni se och höra Eterkropp live så är de aktuella med spelningarna här nedan.

24/2 Umeå

25/2 Luleå

Mer är på gång men inte helt bestämt.

Eterkropps musikvideo till ”Någon Annan Form Av Transport”

En gammal goding från 2013 som vi haft lite svårt att bli att bli kvitt är ”En annan form av transport” eller ”Tunnelbana” som den brukar heta i folkmun. Spelas sällan (aldrig) numera. Har också spelats som cover av bl.a Nollvision, ett tyvärr avsomnat punkband från Luleå. Men vi har en video till den i alla fall. Snöskoterkörning på barmark.