Mankind: Fredrik Diffner (Bas), Oliver Boson, (Trummor, percussion & kör), Arthur Onion, (Sång & klaviatur), Alex Ceci, (Git & kör). Foto: Mathilda Ocias.
MANKIND. Garagerockbandet vars medlemmar flyttade från Stockholms innerstad till förorten Hökarängen, och bildade bandet. Det var 2010 och sedan dess har ett antal singlar släppts. Nu i Januari släpptes ”Art P”, och senare i år kommer förhoppningsvis ett fullängdsalbum, men dessförinnan kommer deras vår-EP ”Death”. Här svarar de på våra fem frågor.
1. Vad har ni för bakgrund och hur uppstod bandet?
Som sagt här ovan bildades bandet Mankind år 2010. Vi har dock spelat ihop sedan 2004, när vi var typ 13 bast. Då älskade vi Vietnamrock, dvs gitarrbaserad musik från perioden 65-75. Led Zeppelin, The Beatles, Jimi Hendrix och Black Sabbath. Sådan musik. Alla förutom Fredrik gick i samma klass på högstadiet. Vi brukade skolka från lektionerna för att gå till den ofta tomma musiklektionssalen och jamma. Musikläraren Adam Pålsson gillade vår stil så han brukade låna ut nyckeln utan att bry sig om att kolla vad vi egentligen borde göra, så som att t.ex gå till mattelektionerna. Han var en riktigt kul kille, Adam Pålsson. Alltid med något maniskt i blicken. Fredrik joinade bandet (som då hette Far Out eller Buddha Blöder) cirka ett halvår efter uppstart, eftersom Arthur inte ville spela bas och sjunga samtidigt och Fry var en skön snubbe med krulligt grunge-hår och trasiga jeans. Eftersom vi numera varit nära vänner och spelat musik ihop i över 10 år är vi lite som bröder. Som en liten familj. Under hela våra vuxna liv har bandet alltid funnits där. Det går inte att tänka sig ett liv utan.
2. Vilka faktorer har betytt mest för hur ni låter som ni låter?
Mankind ville komma bort från det knarkiga hippieflumet som vi höll på med under tonåren (då vi hette Far Out Family) med delayfester och reverbmattor i halvtimmeslånga jam. Vi började istället intressera oss för det simpla och äkta i tystnad, groove och dynamik. Vi gillade det skitiga och skräpiga samt mörkret och det mystiska i bla grungen (Nirvana, The Pixies), protopunken (Iggy Pop & The Stooges, The Doors) samt en del nyare rockband med samma anor (The White Stripes, Arctic Monkeys).
3. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt er i studion eller på turné?
När vi var på en liten Tysklandturné en gång krånglade vår folkabuss från 90-talet mitt på autobahn, mellan två tyska byar ute i ingenstans. Det enda som fungerade var ettans växel. Det visade sig senare att bilens motor var nära på att falla av undertill och att den även var dränkt i bensin och kunde ha exploderat vilken minut som helst. Vi var tvungna att skrota bilen. För att göra en lång historia kort fastnade vi i den byn som Wagner kommer ifrån, drickandes gluhwein. Det var ju ändå i december månad..
Helt fordonslösa missade vi därför ett par spelningar och var kort därefter tvungna att hyra en superdyr minibuss för att ta oss runt. Då vi ett par dagar senare var i Berlin, turnéns sista stopp, plöjde vi igenom Tysklands motsvarighet till blocket för att hitta en ny buss. Vi ville ju ta oss tillbaka till Sverige. Detta efter att ha festat fram till 7 på morgonen och precis blivit utslängda på gatan med all vår utrustning, eftersom sista spelningen var klar. Utrustningen la vi under en stor presenning mitt på den iskalla gatan medan vi funderade på vad vi skulle ta oss till.
Vi var till en början nära på att köpa en ambulans från 70-talet i brist på alternativ. Som tur var hittade vi tillslut en folkabuss som var exakt likadan som den vi nyligen skrotade. Enda skillnaden var att den var spygrön och inte mörkblå. Bilen var inte besiktigad så vi blev tvungna att smuggla in bilen till Sverige via färja. Tyska polisen stoppade oss faktiskt vid gränsen. De kunde efter mycket om och men som tur var inte hitta några fel eftersom den nya bilen var så lik den gamla enligt alla papper (som vi turligt nog hade sparat). Vad de missade var att vi hade skruvat fast den gamla svenska registreringsskylten på den nya tyska bilen.
4. Laddar ni på något särskilt sätt före en spelning, eller vad gör ni strax innan ni går på scen?
Vi brukar skriva setlist på de papper vi får tag på, tex olika tidningar inne i logen. Alla frågar Alex eftersom han är den enda som kommer ihåg setlist. Arthur brukar vilja ha space och vara lite själv en stund. Vi får helt sonika slänga ut löst folk från logen. Oliver och Alex önskar att det hade funnits en Gamecube eller Nintento 64 i närheten och Fredrik brukar mingla med gästerna runt baren.
5. Vad för intryck vill ni att lyssnarna ska ha med sig hem efter en spelning med Mankind?
Att vad som helst kan hända. När som helst.
Har ni något ni vill tillägga?
Döden närmar sig. Ett andetag i taget.
Freak magnet bad Mankind göra en låtlista med fem låtar som inspirerat bandet och kommentera varför, och så här blev det. I Spotifylistan här intill kan ni lyssna på låtarna. Fresh Born – live from Juan’s Basement med Deerhof finns dock inte på Spotify så den visas istället som musikvideo längst ner på sidan.
1. All Day And All Of The Night – THE KINKS
Pga: Fantastiskt gitarrljud (bästa disten någonsin, med avskuren förstärkare), otroligt gitarrsolo, skönt rummigt sound, kaxig framtoning etc etc etc / Alexs val.
2. Kush – Live At The Memory Lane, Los Angeles/1967Live – DIZZY GILLESPIE
/ Arthurs val.
3. Lance Jr. / Canned Tomatoes (Whole) – Live from Coachella 2014 – COURTNEY BARNETT
/ Bandets gemensamma val.
4. Love Is To Die – WARPAINT
/ Fredriks val.
5. Fresh Born live from Juan’s Basement – DEERHOOF ?
/ Olivers val.