RUNTOM KNUTEN. Neogarageband med rötter från Medelpad, Västergötland och Stockholm startade 2011. Nyligen, tre år efter debuten, släppte de sitt andra album ”Buddy”, men de är fast beslutna att inte låta oss vänta lika länge på nästa skivsläpp. Dessutom har de som plan att ge sig ut och spela i vår, men innan det tog de sig tid att svara på Freak Magnets fem frågor.
1. 2014 släppte ni ert debutalbum ”Debris” och nu i slutet av januari släpptes ”Buddy” ert andra album, hur har bandet och er musik utvecklats däremellan?
När vi skapade Debris så var vi fortfarande inne i processen att försöka lista ut vad vi egentligen höll på med och hur vi ville låta. Arbetet med Buddy tog vid direkt efter vi släppt vår förra skiva och det är väl en vidareutveckling av den ljudbild vi ändå kände oss nöjda och bekväma med. Man brukar ju prata om den svåra andra plattan och det stämmer väl kanske delvis in på oss, då vi tycker att våra låtar har utvecklats till att bli kanske aningen mindre flörtiga på Buddy, dock fortfarande med samma känsla för variation. Vi har också blivit skickligare på att producera och spela in och där utvecklas vi konstant. Det ser vi som den viktigaste biten, att ha kul i studion genom att pröva olika arbetssätt och lära sig nya sätt att skriva låtar och spela in dem på. Det är liksom den största moroten för att hålla på med musik.
2. Vilka med- och motgångar har ni haft under inspelningen av Buddy?
Det var en period med rejäla motgångar under en sommar då det kom så frekventa skyfall av regn i Stockholm. Detta medförde att vår studio (Telefonstudion) dränktes i vatten och inspelningarna stod stilla under månader när det skulle saneras. Vi möttes av stenbumlingar stora som knytnävar på golvet, som hade sprutat upp ur toaletter och avlopp av det enorma trycket. Det var en rätt sjuk syn. Det hela resulterade dock i att studion fick ett ansiktslyft och det var bara att kavla upp och köra vidare.
3. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt er i studion eller på turné?
Vi har inte haft så många turnévändor men resan med bandet Sista Bossen i höstas var väldigt rolig. Kul att spela i Malmö och hänga lite där, härlig stad med en bubblande garage- och underground-scen. Väldigt inspirerande! Turné i sig är kul på så vis att man umgås intensivt som band och hittar på en intern humor som byggs upp under turnéns gång. Svårt att beskriva i detalj vad det är, men vi hade väldigt kul ihop och fick uppleva x-antal weird moments som vi kan skratta åt tillsammans. Tror dock att Nick’s starkaste minne från den turnén ändå var att få besöka Cliff Burton’s minnesplats i Ljungby på vägen hem… (kolla in vår instagram för att se en fantastisk bild på ”basist i affekt”)
4. Hur ser den optimala spelningen med er ut?
Det blir ju clicheér såklart när det kommer till rock, som svettigt, stökigt och högljutt. Men vi jobbar mer och mer med dynamik kring våra konserter och vi tycker det är roligt och nödvändigt. Vi spelar mer än gärna vart man än placerar oss men det brukar nog vara som roligast på intimare ställen där man kommer nära sin publik. Fantiserar ibland om gerillaspelningar och har haft en idé om att införskaffa något mobilt som producerar el. Vi får se i framtiden om det går att genomföra. Skulle ju vara väldigt kul att kunna åka runt, dyka upp som gubben i lådan och ”crasha” olika tillställningar med spelningar här och var..
5. Vad har ni för mål och framtidsplaner med bandet och er musik?
Vi tycker alla led är roliga när det kommer till musik och ser inspelningar lika roliga som konserter. Just nu förväntar vi oss spelningar i vår men vi har också gått tillbaka in i studion för att spela in nya låtar och där är vårt mål att det inte skall dröja speciellt länge innan man kan höra något nytt från Runtom Knuten igen.
Har ni något ni vill tillägga?
Köp vår nya skiva på LP, den är superfin! Beställ via Lazy Octopus Records eller maila oss på FB, insta eller vad som helst, så fixar vi det.
Vi bad Runtom Knuten lista fem låtar som inspirerat dem och kommentera varför, och här ser ni resultatet. I Spotifylistan intill kan ni lyssna på låtarna.
1. Putrifires II –THEE OH SEES
Oh sees var nog det band som jag och Fredrik samlades kring ganska unisont under en lång period av R.K’s förekomst. Det går inte att ducka att vi har inspirerats av dem en hel del. Vi kanske inte har inspirerats rent musikaliskt så mycket utan snarare av deras orädda väg av att låta låtarna och skivorna spreta lite och det gillar vi själva mycket. Just Putrifires II är kanske inte en favoritlåt av dem, men det råkar vara den låt som finns på Spotify och av dem som jag lyssnar mest på just nu. / Johan.
2. Asterism & Obelisk – MATTIAS ALKBERG
2011 kom plattan Anarkist från Alkberg som länge varit en inspiration och förebild för musik och framförallt texter. Denna skiva var starkt bidragande till att vi valde att börja göra låtar med svenska texter när vi startade bandet. Detta är min favoritlåt på skivan. Skön Marquee Moon-vibb med sammanvävda gitarrslingor och en helt underbar text. Enkel, poetisk och säregen men utan att kännas konstlad. / Fredrik.
3. Human Performance- PARQUETS COURTS
Parquet Courts har kommit och gått lite de senaste åren för mig. Blandat briljanta släpp med ren dynga. Men jag måste ta med denna låt då jag tycker att Human Performance var 2016 års bästa skiva. Denna låt förvånade mig också en aning då de tillät sig själva att dra på en refräng av det mera pompösa slaget. / Johan.
4. With light and with love – WOODS
Stor förebild för mig som band. Dels för att de är så skickliga låtskrivare, men också för att de känns som ett typiskt DIY-indie-band som skiva efter skiva experimenterat lekfullt och testat sig fram för att utveckla sitt sound och låtskrivande på egen hand. De två senaste skivorna är verkligen kvalitet rakt igenom. Tidigare skivor mer svängiga kvalitetsmässigt, men intressanta eftersom man kan höra hur de testar olika vägar och idéer. With light and with love är min favoritlåt med dem. Psykig och med långa jam-partier, men samtidigt kontrollerad och nice med deras fina sångmelodier som är så typiskt Woodsiga. /Fredrik.
5. Gut Feeling – DEVO
Denna låt kommer alltid med när jag skall göra listor med musik, alltid. Jag har gillat Devo sä länge jag kan minnas och dragits till deras sköna balans mellan att vara ett helt galet och färgglatt band till rätt farliga. Det är något speciellt med Gut Feeling’s långsamma uppbyggnad som slår an något hos mig, jag blir peppad och känner vemod samtidigt. Jag kan också rekommendera alla att gå in på youtube och söka på ”Gut Feleling 1977” så sjuk bra. /Johan.
Har ni några spelningar på gång?
Spelar i Stockholm under våren, och jobbar på att få till fler gig …håll utkik!
Runtom Knutens musikvideo till ”Majlis”