SOFIA HÄRDIG. Just nu soloartist inom experimentell rock, släpper på fredag (28/10) sitt sjätte album ”And The Street Light Leads To The Sea”. Denna gång med improviserade inspelningar. Hon härstammar från Uppsala och Stockholms skärgård, men har spelat mycket utomlands och snart åker hon på turné igen. Innan det kan ni läsa vad Sofia svarade på våra frågor.
När började din musikaliska karriär?
Jag började när jag var så liten så jag inte riktigt minns. Jag lyssnade alltid på musik, satt i timmar framför stereon med hörlurar, sjöng med och improviserade. Mina föräldrar fick nog av att höra musiken timme ut och timme in. De köpte hörlurar åt mig, men det hjälpte inte så mycket. Jag satt där och sjöng för full hals. Jag sjöng även och gjorde musik till bilmotorer, båtmotorer, gräsklipparsurr och dammsugare ja typ allt som lät… Så försökte jag klura ut vilka tangenter man skulle spela på, på vår ostämda taffel ärvd efter farmor, så den lät bra. Senare spelade jag trumpet i typ stans alla band ett tag. Jag sprang från det ena giget till det andra… Jag växte upp i replokaler.
Experimenterandet har fortsatt och du har tidigare blivit kallad ”Sveriges bäst bevarade hemlighet” och ”electronicadrottning”. Nu verkar det vara mest rock som gäller. Att du experimenterar mycket med din musik har jag förstått, men hur beskriver du själv din musik och vad är den röda tråden tycker du?
Även denna skiva arbetade jag med ensam i min studio under ett par år. Detta noggranna förarbete gjorde att vi kunde jobba snabbt i studion. Jag hade redan utformat min vision elektroniskt. Musikerna, som alla liksom jag har en bakgrund i både rock och improvisation tolkar, mina elektroniska inspelningar. En echo synt blir till en trasig, spretig gitarr slinga osv… Knut vår trummis hittade jag, då han spelade trummor på en spis (som han släpade med på alla gigg). Jag skulle själv beskriva min musik som rock. Ibland filtrerat genom blipp, scratch, samplade bildörrar och zombie körer/ ibland med elgitarrer och trummor.
Du har släppt in och låtit ett gäng improvisationsmusiker gå loss på låtarna som utgör nya plattan. Det vill säga John Essing, Gitarr, Per Svensson bas och Knut Finsrud på trummor. Hur kom du på den idén, och hur har det förändrat låtarna?
Jag är själv en improvisationsmusiker så det låg nära tillhands. Jag har alltid arbetat med de två ytterligheterna: Att jobba intensivt och länge, petigt, spendera en månad på att redigera en basgång som jag vill ha den. Bygga upp ljudlandskap samt den andra ytterligheten -Improvisation allt skapat i stunden och sedan låta det vara orört.Den här gången har jag gjort uppdelningen tydlig. Det är en fantastisk känsla att jobba med musiker som är som jag. Inget räknande eller bestämda former. De följer mig- Verser och refränger blir så långa som just den här gången känns rätt. Så många ord som vill ut och hur många gånger just denna gång. Det har gjort låtarna direkta och energi fyllda. Ett stort NU precis så som de spelades in.
Vad är det värsta eller roligaste som hänt dig i studion eller på turné?
Värsta…Jag jobbade så intensivt och länge så mina studio högtalare började brinna. Roligaste … Hänga med Sonic Youth, snacka hundraser med Kim Gordon och om hur man gör bra låtslut med Thurston Moore ”It’s all about the endings”.
Du släpper nu ditt sjätte album och har spelat på flera ställen runt om i världen, vilka är milstolparna hittills och varför?
*Att spela på CBGBS’s i New York… Legendariskt ställe.
* Mitt första helt elektroniska album THE NEED TO DESTROY… Jag lärde mig att jobba på egen hand i studion och lärde mig ljudprogram och programmering under vägen. Jag var trött på rockbands-soundet och experimenterade med andra sätt att spela rock. Plattan fick fina recensioner och sades ha skapat en ny genre.
* Spelat tillsammans med Yoshino från The Boredoms… Inspirerade.
* spelat duokonserter med John Tilbury som är en legend och förgrundsgestalt inom fri improvisation. Han är bland annat den största tolkaren av John Cage. Dessutom har han spelat med David Sylvian.
* Att sjunga duett med Stevie Jackson från Belle And Sebastian.
*Spelat tillsammans med Lydia Lunch. Vi hade väldigt kul.
* Turnéer runt om i värden… Intryck idéer utveckling.
* När Merzbow, Guy Piccioto (Fugazi), Caspar Brötzman (Massaker och Einzturzende Neubauten) och bandet Wolf Eyes gillade ett gig jag gjorde på samma festival som vi alla spelade på… När några man respekterar tycker att man håller på med nått bra.
Berätta om något eller någon som betytt eller påverkat dig och hur du är som liveartist.
Allan Vega från Suicide. Ingen kan skrika som Allan Vega. Suicide spelar punk på Syntar. Jag älskar minimalismen och utlevelsen.
Har du något du vill tillägga?
Jobbar med det sista på ett nytt album som kommer att släppas 2017.
Vi bad Sofia göra en spellista med fem låtar som inspirerat henne den senaste tiden. Resultatet ser ni här nedan och går att lyssna på på Spotifylistan här intill.
- Incidental Boogie – US GIRLS
- Dream Baby Dream – SUICIDE
- We’re not gonna be the same – PETER KERNEL
- Hard Boiled Babe – LIZZY MERCIER
- I Need You – NICK CAVE & THE BAD SEEDS
Vill ni se Sofia Live kan ni göra det här:
Thursday 08.12. Heroines of Sound HUA 2, Berlin [Germany]
Saturday 19.11. East West – Sushi, Grill, Lounge, Örebro [SWE]
Thursday 17.11. Yaroslavl [Russia]
Tuesday 15.11. Moscow [Russia]
Sunday 13.11. Музей звука – Museum of Sound, S:t Petersburg [Russia]
Saturday 12.11. East West Sushi, Örebro [SWE]
Thursday 10.11. Release Party, Babel, Malmö [SWE]
Wednesday 09.11. Release Party Scalateatern, Stockholm [SWE]
Friday 04.11. Kaffe Corb, Vienna Wien Modern [Austria]
Sunday 30.10. Klangfest [Germany] Styra W Mia Zabelka and Zahra Mani
SOFIA HÄRDIGs musikvideo till ”Closed Eyes”