Freak Magnets Fem Frågor: AFFORDABLE HYBRID

AFFORDABLE HYBRID. Ett band som uppstod i en högstadieskola i Vänersborg 2003, och blev fulltaliga efter att ha stött på Lars i stadens musikscen. Rötter finns även i Ungern och Norrland men nu bor de i Göteborg. Nyligen släpptes ”Bat/Roky”, första singeln från deras kommande album som är tänkt att lanseras 2017, men i väntan på det kan ni läsa vad Samuel Järpvik och Mikael Björklund svarade på Freak Magnets frågor.

1. Ni har släppt två album tidigare varav det senaste kom 2009. Nu är ni igång med ny musik igen, men vad har hänt däremellan?

Samuel: Vi var väldigt hårt arbetande 2008-2009 och det tog lite knäcken på oss. Vi ledsnade på varandra och vi behövde andas frisk luft. Lars gjorde en sologrej under namnet Lars Ludvig Löfgren, jag och Mikael startade ett projekt som vi kallade Moffarammes. Det var inte så att vi latade oss, båda projekten turnerade flitigt och spelade in skivor. Men personligen saknade jag att spela med Affe, det blir verkligen något speciellt när vi är tillsammans i en replokal eller när vi står på scen.

2. Hur har ert sound utvecklats sedan dess?

Samuel: Vi har blivit bättre låtskrivare. Men soundet är nog ganska samma. De som lyssnat på tidigare material kan höra att det är Affordable Hybrid.  Vi lyckades dock sjukt bra på det kommande albumet med att fånga energin och nerven från replokalen.

3. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt er i studion eller på turné?

Mikael: Ok, jag ska berätta om det kanske värsta dygnet i mitt liv. Det började en oktoberkväll år 2008, ungefär två timmar norr om Hamburg. Det var på natten och vi skulle sova i Hamburg för att göra turnéns första spelning i holländska Utrecht dagen efter. Samuel hade problem med sin hals och vi stannade på en mack så att han kunde få en whiskey-shot. Jag tankade också minibussen som vi hade hyrt. Det var sent och vi var jättetrötta. Efter att vi hade kört ytterligare någon timme så började bussen skaka och hacka. Snart stannade den mitt på Autobahn. Vi hade haft problem med hyrbussar förut och svor högt åt uthyrningsföretaget. Det hjälpte inte så mycket, men det gjorde bärgare som tog oss till en Renault servicestation strax utanför Hamburg. Vi blev tvungna att spendera resten av natten i bussen i väntan på att de skulle öppna. Vintern hade kommit tidigt till Tyskland och natten var inte bekväm på något sätt. När morgonen äntligen kom ringde vi och skällde på uthyrarna. De började leta efter en ny buss åt oss och vi väntade på att få bussen undersökt av Renaultpersonalen. Och det var då vi såg det. ”Diesel” stod det helt plötsligt överallt i bussen. Helvete. Alla bussar vi fått hyra tidigare hade ju varit bensindrivna! Så, två tips. Tanka aldrig mitt i mörka natten och kolla alltid vilket bränsle du ska tanka om du har ett nytt fordon. Jag fick krypa till korset och ringa biluthyraren. Försäkringen skulle inte gälla och om motorn var skadad skulle vi få betala runt 60 000. Som om inte turnébudgeten var tillräckligt ansträngd redan. Vi hade ett ångestmoln över oss och det såg de på Renaultstationen. Vi fick låna en bil av dem, konstigt nog efter vad som hänt, och åka till en pizzeria. Det var som sista måltiden. Sen åkte vi tillbaka till Renaultstation för den sista domen. Och gissa vad vi möter då? Vår buss! Ett oktobermirakel! Snart kunde vi åka igen och vi hann till och med till spelningen i Utrecht. Ibland har man tur! Hade vi haft mindre tur hade vi antagligen fortfarande gjort spelningar för att samla in pengar till den där jävla dieselmotorn.

4. Ni har turnerat en hel del i Europa har jag förstått. Är det stor skillnad på spelställen? Vilket är det bästa och vilket är det konstigaste spelställe ni spelat på?

Mikael: Fantastiskt stor skillnad. Har man inte gjort liknande turnéer själv tror jag att det är svårt att föreställa sig. Det blev tydligt under den turné vi gjorde tidigare under hösten då vi bland annat gjorde flera spelningar i Tjeckien. En av spelningarna vi gjorde var på Roxy i Prag, ett stort och proffsigt spelställe där många stora artister spelar. Vi fick rum på ett fint hotell i anknytning till spelstället och fick mat på en restaurang i samma byggnad. Stället var fullt av ljudtekniker och andra människor som tog väl hand om oss. Några dagar senare spelade vi på en källarbar i en mycket mindre tjeckisk stad. Spelningen ordnades av barens ägare, som också skötte ljudet. Han kunde en handfull ord på engelska. För att få upp värmen på baren så tände de en brasa i ett hörn efter att de varit ute och hämtat gamla brädor på bakgåden. De var väldigt lite folk på spelningen och de flesta som var där var så fulla eller påverkade av något att de knappt gick att kommunicera med dem. Någon hade med sig en hund som var stor som en häst, som sprang omkring inne på baren. Hunden var nog mest med i matchen av alla där. Under själva spelningen skällde den hela tiden och dansade med resten av publiken framför och på scen. Alla fans är bra fans!

Annars är nog det konstigaste stället vi varit på i Antwerpen i Belgien. Vi spelade i en jätteliten källare där det var så lågt i tak att man inte kunde stå raklång. Ett avloppsrör gick också precis över ditt huvud på scenen. Hade vi råkat slå ett instrument i röret under spelningen är det nog ingen som vet vad vi hade fått över oss. Alla rökte inne och dimman låg tät. Man kunde inte se sin hand framför sig när man höll upp den. Det allra bästa med spelstället var att korridoren som ledde ner till källaren låg mellan ett kristet healing centre och en butik som sålde porr och sexleksaker. Lite som världen i miniatyr!

5. Vad har ni för mål och framtidsplaner med bandet och er musik? 

Mikael: Vi gör det som kommer i vår väg så länge det känns roligt och intressant. Det var också anledningen till att vi gjorde och spelade in nya låtar, att vi tyckte att det var jävligt roligt.

Vi bad Samuel och Mikael göra en spellista med fem låtar som inspirerat dem och vi fick några kommentarer också. I Spotifylistan här intill går det att höra låtarna.

1. Goddess On A Hiway – MERCURY REV.

Första gången jag hörde denna låt var första gången som jag spelade poker. Jag mötte Lars och i första given fick jag royal straight flush. (Samuel)

2. Serenade – STEVE MILLER BAND

Årets sommarhit. (Samuel)

3. Foreman’s Dog – FUGAZI

Egentligen borde hela DC-scenen runt Dischord Records vara med här på grund av fantastisk musik och syn på musiklivet. Men Fugazi är starkast och här är en kanske lite mindre känd pärla. (Mikael)

4. Hey, Thats No Way To Say Goodbye – ROBERTA FLACK

Det kändes hårt att Leonard Cohen lämnade oss. Han har varit en stor inspiration. Här är en cover av min favoritlåt med Leonard jag hörde av en slump igår. (Samuel)

5. Sailin’ On – BAD BRAINS

Vi nämnde tidigare att vi gillar energi och nerv i musik. Här har ni ett av de bästa punkbanden. Det var bättre förr. (Mikael)