Otto Niklasson Elmerås.
OTTO NIKLASSON ELMERÅS. Född och uppvuxen på västkusten spelar han ren och skär pop. Närmare bestämt i Uddevalla och med 1960-70-talsinfluenser. Just nu är han aktuell med ”Mono”, debutalbumet som släpps den 14 juni då det även blir releasegig på Scalateatern i Stockholm. Fler gig lär komma då han är superpepp på att spela så håll utkik.
1. Berätta om din musikaliska bana fram tills du blev soloartist och solokarriären startade?
Hmm, ja hur började det nu igen, jag tror att jag började spela klaviatur först när jag var ganska liten, 6-7 år kanske. Min låtsassyster hade ett piano som jag plinkade mycket på, sen började jag spela gitarr när jag var 8. I mitt första band spelade jag faktiskt trummor ett tag innan jag blev tillräckligt bra på gitarr. Sen har det varit otaliga band genom åren. Parallellt har jag alltid varit väldigt intresserad av inspelning och 2006 byggde jag och Daniel Aldenmark en studio i Uddevalla som vi flyttade upp till Stockholm 2009. Sedan dess har jag jobbat med musikproduktion och låtskriveri.
Man får väl räkna att min solokarriär började på riktigt när jag släppte min EP ”We fell asleep when we were young” 2016, jag har alltid spelat i band, men idén att bryta mig loss och göra nåt helt eget och kompromisslöst kom många år tidigare. Först spelade jag in grunden till ett helt album som jag sedan kasserade och därefter jobbade jag på EP:n till och från i 3 år. Jag gjorde även några sologig under den perioden.
2. Du har arbetat ganska länge med ditt debutalbum ”Mono”, och låtarna innehåller ofta fina arrangemang och ett retrosound som tycks ligga på skarven mellan 1960-70-tal. Berätta hur du skapar dessa låtar?
Låtarna skriver jag oftast på gitarr eller piano. Jag skriver låtar till många andra grejer också men de låtarna som ligger närmast hjärtat sparar jag till mitt soloprojekt. En del av processen som jag nästan alltid gör och som är väldigt givande är att jag, när en sång är skriven, väldigt snabbt går omkring i studion med någon enkel multitracker i mobilen och spelar in ett improviserat arr med de instrument jag får feeling för. Det kan vara hur otajt eller falskt som helst men brukar ge en väldigt ärlig version av känslan i låten i och med att det görs så fort. Jag hinner inte tänka igenom det för noga. Jag behåller ofta de arren till den riktiga inspelningen.
3. …och när låtarna blivit skapade, hur fortsatte processen och inspelningen i studion när du gjorde ”Mono”?
Själva inspelningsprocessen börjar antingen med en kompgrupp live i studion eller en lite mindre sättning med t.ex. mig på gitarr och min kollega Daniel på trummor. Sen gör jag pålägg tills jag är nöjd. Allt spelas in på en 24-kanals Studer A80-bandare. Ofta har jag jobbat själv i studion, och att spela in på band har gjort processen lite krånglig då jag fått sätta igång bandaren i kontrollrummet och sen springa in för att spela instrumentet. Spelar jag fel måste jag springa ut, spola tillbaka och göra om samma sak tills allt blir bra. Frustrerande men värt det i slutändan.
4. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt dig i studion eller på turné?
Det är inte relaterat till inspelning men när jag råkade skruva ur en mutter ur ett element i studion som började spruta vatten var nog det värsta jag varit med om i studion haha. Eller när det började stiga upp skum ur toaletten som fyllde hela badrumsgolvet. Panik!
5. Vad har du för mål och framtidsplaner med din musik, och vad gör du den närmaste tiden?
Mina planer är att börja spela in ny musik så fort som möjligt efter albumsläppet. Kanske inte ett helt album direkt men några singlar eller kanske en till EP. Sen vill jag ju som sagt gärna komma ut och spela mer också. Tyvärr har jag lite ont om tid just nu då jag jobbar på flera skivor med andra artister.
Vi bad Otto göra en lista med fem låtar som inspirerat honom och vi fick några kommentarer också. I Spotifylistan här intill kan höra låtarna.
1. Cry Baby Cry – THE BEATLES
En låt från ”White album” som jag aldrig tröttnar på, låter fantastiskt och har ett superbt arrangemang.
2. Initials B.B. – SERGE GAINSBOURG
Så cool! Gillar kontrasten mellan vers och refräng.
3. How Can I Tell You – CAT STEVENS
Fin och sparsmakad.
4. America – SIMON & GARFUNKEL
En dynamisk låt i 6/8 med fantastisk text och melodi.
5. Big In Japan – ALPHAVILLE