Phogg: Saman Rahmanian (Gitarr & Sång), Gustav Frisk (Bas & Sång), Jens Lundholm (Synth & klav), Joen Rey (Trummor)
PHOGG. Ett band med medlemmar från både Stockholm och Göteborg som sedan sommaren 2016 spelat musik som kan beskrivas ungefär som psykopop/proggressiv/cigg/rock. Den 6/7 släpper de sitt debutalbum ”Slices” och även spelningar och en musikvideo är på gång nu i sommar, men vi tar det från början.
1. Hur började ni, och hur skulle ni beskriva bandet för de som ännu inte hört er?
Vi började ses och spela i en lokal belägen i ett gammalt pyskhemsområde i Upplands Väsby, en förort i norra Stockholm. Det fanns inga riktiga planer först. Vi ville mest få ut lite småidéer några av hos hade. Vissa av oss hade spelat med varandra förut i andra band, men vi började snabbt få ett intressant sound och började sätta upp lite kreativa regler och riktlinjer för att hålla musiken spännande. Efter att ha spelat i några månader hade vi en drös med instrumentala jazziga/psykiga/goa delar och en del hela låtar. Vi spelade in några av dessa själva i Samans studio vilket blev den instrumentala grunden till vår första EP (Zun, Stein & Graaf 2017 Ouyee Bayou Reckords). Saman och Gurra började göra text och melodi till de redan inspelade låtarna och på det sättet fick vi två sångare.
Vi skulle beskriva oss själva som ett progressivt psykpopband. Vi hoppas att detta inte ger folk en bild av hur vi låter, utan snarare av vad vi tillåter oss själva göra i våran musik enligt de genredefinierade överenskommelserna vi har skrivit under. När någon frågar oss vad vi låter som brukar vi säga Metallica med helt andra bandmedlemmar, preferenser och inriktning.
2. Ni har sagt angående ert sound, att ni tycker det är kul att balansera på gränsen mellan vad som är normalt och vad som kan upplevas som konstigt eller knäppt. Hur vet ni var den gränsen går? …och för att få ett hum om var den bortre gränsen går; Vad är det konstigaste/knäppaste någon annan artist/band gjort på skiva, som skulle passa på ert album?
Egentligen tror vi inte att en gräns finns för en sådan grej. En annan av våra regler är att man aldrig ska lita på en person som använder ord som konstigt eller knäppt för att avfärda idéer i kreativa sammanhang. Det är mest preferenser och förväntningar och även fast sådana saker kan vara viktiga och hjälpsamma så kan de även vara destruktiva för ett kreativt flöde om de används fel. Men om man är ett band med fyra personer och ska släppa musik som man vill att folk ska höra kan man kanske inte ha en låt på 8 minuter om svamp på esperanto. Vi brukar ofta låta oss själva köra på under ett inspirationsrus, man får aldrig avbryta ett rus. Sen tar vi med oss det hem, lyssnar lite och försöker bortse från vissa grejer som gör att man kanske tycker att det är bättre/sämre än det är och tar ställning till det dagen efter. Ofta handlar det snarare om hur det ”konstiga” passar in i låtens flöde, än att vi bedömer dess ”konstighet”.
Melody’s Echo Chamber släppte nyligen en skiva och en av låtarna där, Desert Horse, är mer eller mindre flera olika ihopsatta delar och ljudlandskap som tillsammans med andra ljudartefakter bildar en fantastisk och trippig helhet. Det är cool yo. Det konstigaste en artist har gjort…den är svår, men typ hela Trout Mask Replica av Captain Beefheart. Vissa partier från den skivan hade kanske passat, eller inte.
3. Vilka med- och motgångar har ni haft under inspelningen av ert debutalbum ”Slices”?
Vi började förbereda oss för att spela in ”Slices” medan vi höll på med sista mixarna av ”Zun, Stein & Graaf”. En av våra regler när vi började var att vi skulle försöka hålla låtarna så färska som möjligt, dvs. spela in låtar så nära in på deras skapelse som möjligt för att energin och kärleken till låten ska vara så stark och fokuserad som det bara går. Detta har visat sig vara nästan omöjligt att utföra praktiskt överhuvudtaget, men det är en jävligt bra regel. Tanken med ”Slices” ursprungligen var att det skulle vara ännu en EP som kom snabbt inpå första EP:n.
Så fort vi påbörjade riggandet inför inspelningen började problemen uppstå. Bilar pajade, hårddiskar kraschade, mikrofoner försvann. Riggningen som vanligtvis tar några timmar tog en vecka att genomföra. Dessutom hade Saman av någon anledning bestämt sig för att sluta äta kolhydrater så han genomgick en sockeravtändning och var på riktigt risigt humör. Efter att grundspåren var inspelade förlorade vi vår trummis till Umeå och satt med en EP som inte hade släppts än, en EP som inte var färdiginspelad och ingen trummis.
Detta i sin tur ledde till vi fick släppa alla slags tankar om vad den här EP:n var för något och vilka förväntningar vi hade på vad låtarna skulle bli och började göra om allting från grunden. Vi adderade delar och låtar och snart började en skiva formas framför oss. Vi fick genom att släppa taget ett bättre grepp om vad vi höll på med och fick omgruppera lite. När första EP:n sedan släppets och vi började få spelningar så hittade vi vår fina trummis Joen i sista sekund och kunde fortsätta spela in låtar till skivan och spela live.
4. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt er i studion eller på turné?
Kvällen då hela arbetet med ”Slices” vände och började gå från att vara lite deppigt och pressande till kul och inspirerande igen var roligt. Vi hade haft flera dagar på raken där vi mest sågs i studion och bara deppade och inte gjorde så mycket produktivt. För att komma ifrån ångesten så började vi experimentera och det ledde till mycket spännande grejer som vi kanske nödvändigtvis inte hade gjort annars. Vi började manipulera ljud och hela delar med kassett och band och höjde och sänkte tempot. Det första som kom från detta var första låten på skivan, ”Shadows”.
5. Vad har ni för tankar kring hur bandet profilerar sig och musiken i olika sammanhang? Till exempel på bilder, skivomslag, i musikvideor, och merchandise?
Vår filosofi har alltid varit att vi ska försöka vara oss själva, vi är inte tillräckligt coola för att vara något bättre. Det finns ingen tydlig strategi eller plan för hur vi vill framställa oss, det blir lite olika eller vad som faller in. Men vi försöker att förmedla musiken och hur vi känner samtidigt som vi försöker vara oss själva och inte allt för seriösa. Eftersom allt vi gör är så pass mycket DYI så blir det oftast att man får vara redo att köra med det man har i många sammanhang. Vi spelade in en musikvideo där vi dansar och har kul med varandra, för det är så vi gör oftast. Vi filmade lite bråk också, men det passade inte låten och vi blev ledsna av att kolla på det.
Har ni något ni vill tillägga?
VIVA BONKO EL GRACION DEL CARTAGN MOFFETTO CHANCHILLAR
Kim Kardashian har en gång sagt ”I love the sun but don’t have the time to get a good tan and keep it year-round, so I am a huge fan of tanning products” och det finns ett budskap här som känns viktigt att komma ihåg: Solen är livet, livet är härligt, solen är härlig och den finns på tub.
Vill ni se Phogg live i sommar kan ni göra det på följande ställen:
4/7 – Brooklyn Bar, Hornstull Strand, Stockholm (med Sabine Women)
3-5/8 – Ingen Dret Festival, Kil
17/8 – Landet, Telefonplan, Stockholm (Releasefest)
Vi bad Phogg göra en lista med fem låtar som inspirerat dem och vi fick några kommentarer också. I Spotifylistan här intill kan höra låtarna.
1. Making a Fool of You – HOMESHAKE
När vi började spela var ”In The Shower” av Homeshake en stor inspiration och något som lyssnades på mycket. Det är inte många som har fått ett envelopefilter låta så snyggt på gitarr. Hela skivan är asgrym och very nice mood.
2. Avalanche – BOOGARINS HOMESHAKE
Boogarins. Boogy boogaloompaboogabop. Asbra band, asbra skiva, grymma musiker. Vi känner igen oss lite i deras dynamik mellan mjukt och flummigt och röjigt och spaceigt. Cool dudes.
3. Human Performance – PARQUETS COURTS
Den här låten toppade många av våra Spotify listor över årets mest lyssnade låt. Melankolisk, punkig, medelrå. Vi gillar Parquet Courts väldigt mycket. Den här låten har även en fantastiskt fin text.
4. Uranus Expressway – CAPTAIN BEYOND
Det här verkar vara någon outtake. Den här låten finns inte på någon officiell skiva med Captain Beyond, men det gör inget för denna studio outtake är minst lika bra för det. Kontrasterande delar, tempohöjningar och sänkningar. Vi gillar det very mucho. Och asbra titel.
5. Alien Days – MGMT
En fin och psykig låt från MGMTs andra mest underskattade skiva. Denna låt inspirerade oss till att klara av dagis och att göra “Get Away (Secret Dream)”.