Sista Bossen: Kristopher Ståhlgren, Patrik Schlegel, Hampus Sunden, Fredrik Persson & Frans Möller. Foto: Gianluca La Bruna.
SISTA BOSSEN. Ett band som säger att de spelar knastrock och bor i Malmö. De startade 2014 och är nu aktuella med sin andra fullängdare ”Titta Inte På Mig (När Jag Dansar)”. Idag släpps den på vinyl och som av en händelse så har de releasefest på Plan B i Malmö ikväll. Frans Möller, gitarrist i bandet, är den som svarade på Freak Magnets fem frågor.
1. När man lyssnar på era låtar får man en känsla av att vad som helst kan hända. Hur låter det i replokalen när ni skapar nya låtar? Har ni någon som bestämmer eller blandar ni friskt från allas idéer? Hur gör ni egentligen?
Detta är en mycket komplicerad process som vi inte har fått ett fullständigt grepp om men håller på att klura ut. Det kan se ut på följande sätt:
1. En medlem presenterar en låtidé, denna låten kommer att mötas av protester och sura miner från iallafall en bandmedlem.
2. Den/de som inte gillar låten blir motvilligt övertalade att prova att spela den ändå av de andra bandmedlemmarna.
3. Låten spelas sedan om och om igen, under denna loopen får alla spela vad de vill och ibland hittar vi någonting som låter bra.
4. Förr eller senare börjar Fredrik spela ”Rappers Delight” och då vet alla att det är dags att gå hem.
5. Ungefär en vecka senare återvänder bandet till replokalen och kommer då antingen (A) ha en ny del redo till låten, (B) ändra låten helt och hållet, eller (C) Aldrig spela låten igen.
Det korta svaret är att alla bestämmer…mer eller mindre.
2. Jag är också nyfiken på era texter, hur de skapas och var inspirationen hämtas?
Texterna skrivs ibland före och ibland efter musiken, oftast efter. Det är Hampus som skriver texterna och han brukar inspireras dels av själva låten (om en sådan finns vid textförfattandet) och vilken känsla låten förmedlar och dels av diverse svårigheter och kluriga känslor som dyker upp. På senare dar har Hampus dock blivit bättre på att hantera de känslor och svårigheter som dyker upp, vilket oroar bandet.
3. Berätta om det värsta eller roligaste som hänt er i studion eller på turné?
En gång gick strömmen på en spelning, sedan blev vi avbrutna av ett sambatåg. Men på något sätt gjorde det spelningen bättre.
4. ”Vad-som-helst-kan-hända-känslan” man får från låtarna, är det något som smittar av sig även på giggen? Beskriv en typisk spelning!
Det är så svårt att säga, alla spelningar har varit så olika så det är svårt att säga vad som är ett typiskt gig. Ibland händer det att möjligheten att vad som helst kan hända smittar av sig på publiken och det har varit de absolut roligaste giggen! Vid dessa tillfällen har spelningen känts som ett stormigt bollhav, iallafall för oss. Vi försöker dock att bli bättre på att framträda. En gång delade vi ut frukt, det verkade folk gilla.
5. Hur ser Sista Bossens framtid ut? Vad gör ni de närmaste månaderna och var vill ni att bandet ska befinna sig om fem år?
De närmaste månaderna ska vi försöka att spela så mycket vi kan och kanske tillochmed imponera på en och annan dansk. Vi är också igång med att skriva nytt material vilket är väldigt roligt. Om fem år hoppas vi på att ha en bättre replokal, just nu är vi vägg i vägg med vad vi tror är ett församlingshem, det funkar sådär.
Vi bad Sista Bossen göra en lista med fem låtar som inspirerat dem, och vi fick några kommentarer också. I Spotifylistan här intill kan ni höra låtarna.
1. Fakta Och Nostalgi – BÄDDAT FÖR TRUBBEL
Den är skitbra för att den är så brutalt ärlig och enkel och rak. Den är lättbegriplig, tydlig, allt som vi inte riktigt lyckas med.
2. Melody – SERGE GAINSBOURG
Sjukt konstig stämning och magiskt sound.
3. I´m Not Gonna Cry – SHARON JONES AND THE DAP KINGS
En stilstudie i sväng, och vilket sväng sen! Vila i Frid Sharon Jones.
4. Sweetheart – MICACHU AND THE SHAPES
Såå cool sång, bara allmänt konstig och superfett.
5. Armed For Peace – SUUNS
Tungt riff där det händer för mycket, otrolig sångmelodi.