Midtempostart som i smålutad stil gör att jag får feeling och plötsligt går det fortare och punkattityden skönjas och då vill jag ju inte hoppa av längre. HEAVY LIDS – Get Me Off
Svävande gitarr och bas som andas monoton melankoli blir grånyanserade postpunkstoner på väg ut ur tvångströjans kemiska mönster. LUXURY DEATH – Radiator Face
Utan chans till att få vara sig själva men med ungdomlig spänst och frustration öser de på som om de aldrig varit annat än just det. Sig själva. CAVEMEN – Juvenile Delinquent
Med kolmörkt färgad råhet spelar de välklippt ödesmättad postpunk på tillväxt i slowmotion som trots dimma går från klarhet till klarhet. GROWTH – Black Tail
Postpunkig voodoomelodi för de dimhöljda krigarnas demoner vars systrars kamp har fått sitt ledmotiv i och med denna sanna måne. TRUE MOON – Voodoo
Genom psykedeliska landskap och en långsam ökenstorm slingrar de sig fram likt en skallerorm utan glasögon medan jag sitter här och njuter. LA HELL GANG – 9 Miles
Med skicklighet och precision får han till soundet och ett härligt Bolanskt sväng som inte flyger iväg utan håller sig ganska nära Marc. LUKE HAINES – Marc Bolan Blues
Med tysta mockasiner smyger de sig runt och väsnas på ganska långsamt rock´n´roll-vis. Grymt bra, för jag kan i alla fall inte höra mockasinerna… FAT WHITE FAMILY – Connan Mockasin
Med ett ganska retroaktigt sound och extra distorsionsös emellanåt får de mig att tro att vissa flickor är vackra pojkar eller tvärtom. ANGELIC MILK – Some Boys Are Beautiful girls
Skitig punkrock man inte slänger i soptunnan oavsett om man är klar med den eller inte, och det tåls att upprepas att nu är jag klar. Och redo för mer. TRASH KNIFE – I´m Done