Monotoni med eskalerande trummor som avbryts likt en förälskads dröm för att fortsätta vackert fylledansande med något att leva för. MANKIND – Mary´s Heart
Med ett dämpat gitarrsound spelar de sin garagerock som om det var på blodigt allvar och det är det ju. Och vem gillar inte blod. JACUZZI BOYS – Boys Like Blood
Med desperation i rösten och skyndsam text i midtempolåt låter jag mig hänföras och när jag vet var skivan säljs blir jag en springande man. THE WAVE PICTURES – The Running Man
Rå och skönt rosslig röst matchar den massiva ljudvägg a la gitarr de ibland byter ut mot lite lugnare partier man kanske kan kalla C-sida. THE WYTCHES – C-Side
Som en väl avvägd akt på gränsen mellan garagerock och garagepop, och alla som sett dig digga till det. Alla de vet att du har det. Bra smak. LION´S DEN – You Got It
En välpolerad garagelåt med soft klubbkänsla klubbar mig med mjuka tongångar och har man känsla för höftrörelser och danstakt dansar man. THE GROWLERS – City Club
Med mystisk precision i en annars punkigare omgivning följer jag hypnotiskt deras grymma rock när jag är på villovägar, men annars också. CHEENA – Lost My way
Precis så skränigt sound man önskar höra när man inte räds någonting och är på humör för riktig skrammelpop, så nu gör vi det igen. THE PARROTS – Let´s Do It Again
Som en akustisk dimma med drömsk sång man lätt skulle följa om man var vilse i nattskogen. Och annars också när jag tänker efter. GLOBELAMP – Don´t Go Walking In The Woods Alone At Night
Med skönt tuggande trummor och uthållig sång maler de på som om monotonin skulle vara den sista eller som om de fått ett tecken på det… MAN OF MOON – Sign