Indie-anthem i balladtempo för alla diggare av skönt avslappnad musik man gärna skulle vilja växa upp till. Eller varför inte, bli gammal till. TRAMPOLENE – The Gangway
Punk som larmar och skaver och väsnas och beter sig som man tänker sig en vansinnesfärd genom nattens okontrollerade tokigheter. WHITE NIGHT – Liverpool Boy
I denna ”flerspråkiga” men långsamma garagerökare får de mig att tänka att jag älskar dig och då kan jag inte ens spanska. Men jag älskar låten. THE PARROTS – No Me Gustas, Te Quiero
Högljudd källarpunk utan pardon men med intensitet och ett skönt driv som får en att vilja höra den igen och håller du inte med så är jag inte som du. AUDACITY – Not Like You
Med stor entusiasm och ett friskt anslag tar de sig an uppgiften att roa mig och ja, det lyckas de med enkel genialitetiskt material. THE WORLD – Managerial Material
I spräckligt mönster manar de fram sin knastersprakliga garagenoiserock med skevt självsäkra toner och det är svårt att inte gilla det. COUNTER INTUITS – Rubber Gloves
Med omväxlande partier är det lätt att man gillar när man är inne på den typ av musik man annars kan köpa i ett mer oräknat apotek. KAGOULE – Pharmacy
Med rock´n´roll i det långa formatet och 70-talspsykedeliska riff försöker de locka både dig och mig in på deras mystiska. Och lyckas. SALEM´S POT – Tranny Takes A Trip
Utan att ta något för givet skrattar jag åt livet när jag hör Grå vardag som spelar som om de har något annat än grå vardag kvar och jag gillar det. GRÅ VARDAG – Knähund
Som en indierocksensation med vanlig sång, snabb pratsång och lagom tysta partier som bjuder in till likes. Det är sant. Typ. THE SO SO GLOS – A.D.D. Life