Långsamma ritualmörka toner bränner fast i öronen i väntan på att det ska braka loss och det gör det och då är man glad att man inte är en fegis. FRIGS – God Hates A Coward
En slags punkrock om ålder och hur det var spelas med nerv och krokig refräng man lätt fastnar i om man har åldern inne. BIG EYES – When You Were 25
Drömlikt ljudlandskap som kuliss bakom den känslosamma röst som med intensitet och inlevelse får mig att njuta av dess ljudvågor. MOLNET – In The Sea
Tufftrummor möter orgelbonanza och öser på ihop med rytande röst tills ljuvlig kakofoni uppstår och då är det dags att börja om igen. ARCHIE AND THE BUNKERS – The Roaring 20´s
Psychobillybluesaktig historia med pratsång i hastigt promenadtempo och diverse gitarriga ljudeffekter för de som gillar sådant. Och det gör man. POWERSOLO – Fuzz Face
Ösig garagerock på hög volym med mycket distorsion och stark reverb om sura uppstötningar det är svårt att inte älska. Mycket. GESTURES – Acid Reflux
Med frigjord gitarr och vemodig sång sätter de tonen som ihop med stråkar och marschtrummor bildar den helhet man får i Stockholm. VINTERREVIR – Stockholm
Bluesrock från pappskalle i Nashville låter illa i skrift men är rent underbart som skitig bluesrock i musikalisk form from Paperhead in Nashville. THE PAPERHEAD – Little Kid Blues
Med ett taktfast ”fram & tillbaka-sound” och flytande toner dras man med genom låten med drömsk signatursång man kan dräggla till. NO JOY – Theme Song
Punkrock med rosslig sång och ösigt ös man kan festa och skråla med till, men se till att veta vem som är din värsta fiende. Det kan vara du. RICHIE RAMONE – Your Worst Enemy