När avigheter samsas med knyckiga infall och avbrytbara gitarrslingor vill man ha en kreativ röst att följa genom livet efter detta, och det får man. OMNI – Afterlife
I sakta mak med mörk röst för han oss mot förförelsen som inte låter vänta på sig. Det är så fint att hjärtat skulle kunna smälta själar av metall. GABRIEL BRUCE – Metal Soul
Psykedeliskt ös med drömsk känsla i midtempo och man får lust att dra en vals till den lurigt svajiga gitarren men först vill jag dansa. ACAPULCO LIPS – Awkward Waltz
Rak akustisk rock med ett skönt anslag man mer än gärna tar del av oavsett om man är stolt och orakad eller nyrakad och stolt. LE BUTCHERETTES – Shave The Pride (Acoustic)
Efter ett trumintro i slowmotion öser de på med punk och matchande rosslig sång som passar punkfans på den östra sidan. Och alla andra sidor. RATS REST – On The East Side
Långsamt mangel som sakta larmar till sångarens hesa, nästan viskliknande sång genom grådimmiga toner färgade av uppgivenhet. MINOR VICTORIES – Give Up The Ghost
Knappt två och en halv minut råös i form av noiserock man drömmer om att få höra i sin dröm och när man vaknar är drömmen över. Men saknad. PUP – DVP
Själfylld rock´n´roll som korsas med retrogospel på så utmärkt sätt att vem som helst kan, om inte annat, så musikfrälsas. Om inte, håll ut. ELI PAPERBOY REED – Hold Out
Så härlig powerpop-rock att det är svårt att sitta still om man har känsla för höftrörelser, dansen i blodet och känner sig som en tonåring. THE DAHLMANNS – Teenage News
Livespår som till slut får indiekidsen att okontrollerat släppa loss på dansgolvet och skråla med utan tanke på hur det ser ut. Eller skämtar jag? WILL BUTLER – You Must Be Kidding