Med vandringstempo genom countryland i den mörka natten funderar jag på vem jag varit och om jag kommer att bli någon lika bra som låten. THE DAD HORSE EXPERIENCE – Will I Be Someone
Mörk skräckrock a la 1950-tal i nytappning inklusive spöksynth, monsterlyrik, diverse skrik och elakartade hånskratt man bara måste gilla. VINCE RIPPER AND THE RODENT SHOW – Spider Baby
Med kontraster och motsatser vänder de på omständigheter och med växelsång och gapigt ös smittar de mig med glädje. Fråga om du vill veta varför. THE GOOCH PALMS – Ask Me Why
Vemod med tyngd på hög volym med glimtar av hopp genom knaster och skrammel är bra och jag hoppas slippa säga det igen innan du tror mig. SPEEDY ORTIZ – Death Note
Avig pop med rätt att variera sin knyckighet hur de vill i ett fritt samhälle med många infall och är man ute efter något udda kan det vara detta. SONNY & THE SUNSETS – White Cops On Trial
Mörk elektronisk atmosfär i rörelse med långsamt tempo och känslig sång passande fritänkande varelser med ärr och rymdmän på jorden. PETE BASSMAN – Scars
Taktfast rock för de som undrat var de kom ifrån, var de hör hemma, och vart de är på väg, borde leta reda på en stereo och lyssna nu. BABY WOODROSE – Open Doors
Med enkla medel och en DIY-surfpop-attityd kan man ibland komma långt utan att för den sakens skull dra ner på Lo-fi kvaliteten. CHOOK RACE – Sometimes
Garagenoisigt stök i modern punkanda där kaos möter organiserat kaos en tidig morgon då någon av misstag lindat den i sammet. Krossad. RATS ON RAFTS – Some Velvet Morning