En garagestökig ljudbild med text och solo som spelas med sådan känsla att de delvis låter improviserade i stunden får mig att digga. PURLING HISS – My, My, My
Som en cowboystark singer/songwriter-attack med full sättning vilket gör att det blir lite suddigt i kanterna men får en Berlinfin känsla. PARQUET COURTS – Berlin Got Blurry
Med stark attityd och skönt ös gör de punkrock med partyfeeling lätt att skråla med i förutsatt att man kommer ihåg refrängen… THE BABOON SHOW – Me Myself And I
Gotisk bas och postpunk-trummor som tillsammans med lågmäld sångröst i nattsvart vindcape rår om varandra så depprockarna njuter. THIS COLD NIGHT – Each Other
Indierock som sitter som en smäck rakt upp i nyllet med mycket gitarrer, sjungen med attityd och skönt speciella fraseringar om en skådis. TRAMPOLENE – Tom Hardy
Electropop från den lite mörkare sidan av stan, om att vara annorlunda och att finna sig själv i ett oförstående samhälle utan smaklökar. THE MAGNETTES – Killers In A Ghost Town
Väldigt intensiv punkrock som talar om vad Ella gillar och inte. Mest handlar det om vad hon tycker om en hatt. Hatten av för The Two Tens! THE TWO TENS – Ella Don´t Like My Hat
Slacker-aktig pop som velar och irrar runt lite planlöst ensam bland folk utan att helt förvirra sig och till slut hamnar man ändå rätt. NAP EYES – Roll It
Effektiv punkrock full av energi med samhällsreflekterande texter som en käftsmäll i solarplexus. Hoppas att de inte lägger ner. DJÄVULEN MÖBLERAR OM – lägg ner
Indiepop med härlig energi och en intensitet i sången som får konkurrens om utrymmet av synth- och gitarrinslag som ändå samsas fint. THE CROOKES – The World Is Waiting