Långsam elektro och insiktsfull sång med kylig röst ger mig en skönt bra känsla och insikt så nu har jag kommit på hur bra det här är. DAN SARTAIN – Walk Among The Cobras
Så adrenalinstinn skrammelindie att man inte kan sitta still utan att dansnerven skriker efter att få höra låten en gång till. Hela tiden. WEAVES – One More
I ett intensivt försök att hitta mig som publik och samtidigt förlora sig själv utnyttjar de sin energi och självklara attityd och lyckas. BLEACHED – Trying To Lose Myself Again
Problematisk kärnfamiljs-iakttagelse ackompanjeras av långsamt pianoplinkande och ett vackert solo för oss med smak för gitarrgnissel. TENEMENT – Medical Curiousity
Pubrock i hög fart blev moppepunk som växte upp till punkrock, somnade in och återuppstod i samma skick som förr. För riktigt coola… JOHNNY MOPED – Real Cool Baby
Sköntung bluesrockduo duellerar med riffgiftig gitarr och hårdslående trumstockar på så snyggt sätt att fåfängan klarar spegelkollen. WHITE MILES – In The Mirror
Skönsjungande pratmakarsång om att upptäcka musik framförd med lätt udda instrumentföring lyfter jag gärna på hatten för. BURNING HELL – Men Without Hats
Rymdrock med synthvibb och attack som känns lätt att bli besegrad av när man fastnat på någon av de instrumentalt limmade krokarna. BLACK MOUNTAIN – Florian Saucer Attack
En härligt djup röst gör sitt bästa för att förföra mig och när jorden börjar skaka undrar jag om jag kanske träffats av en pil någonstans. THE BIG MOON – Cupid
Betraktelser av det samhälle de lever i kommenterat genom garagepop med punkstänk spelad med attityd och ”action”. På riktigt. MRS. MAGICIAN – No Action