Indierock genom gråmelerade ögon för Fans fans som inte fanns och inte föddes som Fans fans, finns snart överallt nu när Fans finns. FANS – Born Into
Trumintro som fortsätter med orgelbetonad garagerocksblues som ökar i takt med att slutet närmar sig tillsammans med fint allsångsskrål. THE ARROGANTS – Flashing Lights
Ödesmättad ballad i melankolins tecken med piano och en vibratodarrig röst i centrum för ett jul- och nyårsavslut värt att återanvända ofta. BOBBY SANT – Mary
Härligt ös med fascinerande uttryck i form av utstickande urspårningar som balanserar på gränsen till oväsen enligt vissa. Vågat och Brilliant. YAK – No
Instrumental spaghettiwestern-inspirerad groove-låt med twang och ett skönt sväng som matchar den kyliga ökenpondus de besitter. KID CONGO AND THE PINK MONKEY BIRDS – El Cucuy
Med psykedelisk mörkergitarr gör de yrselframkallande mönster på ljudväggen som uppträder i min trumhinna, och jag gillar det. ELECTRIC EYE – Bless
När garagepunk på stående fot sitter som den ska och låter som den låter, låter jag egot gå före och blir en följare till nån som är cool. Som du. MASSENGER – Eego Game
Med självsäker hes skön röst går hon från dramatiskt lugn till starkt kännbart tryck i sången där tryckvågen pressar ljudvågen mot örats njutning. JULIA FREJ – Blood On Their Hands
Bluespunk i grym form låter det som när de kör på med råa riff, svajigt glidande gitarr, tighta trummor och en skön desperation i rösten. MR. AIRPLANE MAN – Tell Me Baby
Regelbundna orgelsvängningar i en midtempolåt som lunkar på i en slags svängig upprepningshistoria om var du hör hemma. KING KHAN – Hurtin´Class