Desertörer som inte flyr, och som inte håller tyst. Istället svingar de sitt ös som en käftsmäll i solarplexus på skrävlarna. DESERTÖRERNA – Håll Käft
Drömskt trippande i ett tillstånd där leende ansikten på lyckliga ställen inte alltid är vad de borde, men mina öron ler ärligt. VULKANO – Smiley Faces
Som yrväder i en tornado yrar de runt som om de inte har kontroll och sen spelar de skiten av de flesta rock´n´roll banden. TRAMPOLENE – It´s Not Rock´n´Roll
Udda alternativ till mainstream-indie som lätt går utanför ramen men har svårare att ta sig in igen. Men vill man det? THE GARDEN – Ha Ha
När det låter som att de lirar med spruckna strängar och hemvävd cowboysk garageattityd i en bil utan framruta kan det väl inte bli fel? TIJUANA PANTHERS – Front Window Down
Med svepande toner av mystik förförs man ihop med de trumtaktiska slagen och en förtrollande röst man gärna följer in i djupaste dunkel. NICOLE SABOUNÉ – Lifetime
Högljudd sång och ett larmande som får extra tyngd genom att låten spelas i ett slags slowmotion-rus med rundgång. KITCHEN´S FLOOR – Sundown
Garagepsykedelisk rock färgad med virvlande orgel, fuzzy gitarrmönster och ett sound som vore det från 1960-talets slut. HIGH LEARYS – Letters To Alice
Släpig sång med rasp som hest vräker ut sin längtan och en ljudbild som skaver härligt älvalikt med sprak för älvfansdans. DILLY DALLY – Desire
Det är med känsla och intensitet de framför sin tuggande låt som inte bara undviker stagnation och stämplingar. De går vidare också. THE CULTURE IN MEMORIAM (TCIM) – Hey Ho