Med blås och 60-talsaktigt garagesound rockar de loss som om de var kvar i den eran utan att man tycker att karateapans konstighet är konstig. THE WOGGLES – Karate Monkey
Utan att läsa dina tankar om drömsk indiepop låter jag dig nu förstå att det är vad du tänker på när du hör detta. CAMERA SHY – Colours radiate
Perfekt rock´n´roll för imperfekta reliker och den retrobenägna lyssningsgeneration som växt upp utan 1970-tal. BITERS – Heart Fulla Rock´n´Roll
Soulfullt retrosound med akustisk sättning och soft sång hela vägen. Sen kommer avslutningen med samma hastighet som zombien… THE LONDON SOULS – Run Zombie Run
Älska dig själv så som du älskar The Jesus And Mary Chain och dig ska intet fattas. I alla fall inte om du älskar som publiken på Barrowland. THE JESUS AND MARY CHAIN – The Living End
Coolt fredagsmys i skymundan från andra aktiviteter som pockar på uppmärksamhet i stället för den musik som syns i kristallkulan. SAM COHEN – The garden
Som en ettrig inbiten insekt med svaghet för surrinspirerande ljud på rätta ställena i en skön låt med bett och sting så det räcker. THE BOHICAS – Swarm
Med ett långsamt sävligt tempo och skör röst söker han strävsamt efter elden i en vindpinad miljö som gjord för en kväll vid brasan. ELVIS PERKINS – I Came For Fire
Som en dröm och blandningen mellan fysiskt våld och motsatsen utan att vara i närheten av den råa känsla man når i denna verklighet. TITUS ANDRONICUS – Stranded (On My Own)