Att repetera en punkrefräng in absurdum kan bli tjatigt i längden, men icke. Här vill man bara höra låten om och om igen, om jag får säga vad jag vill. LADIDA – Tell Me What You Want
I inte allt för snabb psykedelisk takt spelar de en slags korsning mellan okonstlad Beatlespop och garagerock med retrosound. UH BONES – Everyday Killer
Jazzig pop inklusive en soft röst med berättaruppdrag att ta på allvar med en nypa salt som intas på puben i Wakefield tills de känner dig. STANLEY BRINKS & THE WAVE PICTURES – Wakefield
Musik gjord i skuggan från starkt motljus bländar och överträffar oftast solskenspopen på radion utan att blinka. Strålande. THE HUSSY – Made In The Shade
Rofylld akustisk gitarr visar vägen och den lugna rösten följer efter som en dröm som inte kom för att stanna. Men det gör rösten. GOLDBERG – Never Came To Stay
Knogjärnshård punk som kan spränga öronsnäckor med rå atttraktionskraft för folk som gillar lite hårdare takter. GOLDEN PELICANS – Knuckle Dragger
Mjukös i hyggligt tempo med trummor och sköna gitarrer vars smekande toner påminner om någon man vill vara ensam med. LA LUZ – I Wanna Be Alone (With You)
Som en surf-, punkpop och garagerock-mix som spelas upp genom ett 1960-talsfilter på förfesten en härlig sommarkväll. BABY SHAKES – Summer Sun
Ödesmättade och dystopiska känslor översköljer mig när musikens fascinerande skuggor och röster slukar mitt gillande. L’OBSCURITÉ – You´ll See It
Av skör sång, lugn gitarr och nyanserade ljuddifferenser i bakgrunden kan vem som helst vackla, tagen av den sköna bräckligheten. SEA LION – Ghostlands