Poppig garageindie som kan vara bra att ha till hands när man sett allt och längtar efter att höra något som omväxling. Typ pop. SISTERAY – No Escape
Smått noisigt indiestök som inte följer mallarna men gasar på och tar gärna ut svängarna lite extra på raksträckan innan de når city på backen. DESAPARECIDOS – City On The Hill
Utan minsta rädsla hittar sångerskan sin egen väg genom ljudväggen av bas- och tongångar till mina hörselgångar och det känns som det ska. EVANS THE DEATH – Terrified
Indierock som inte skramlar allt för mycket kan vara precis vad man behöver ibland och då kanske man kan hoppa in i paraden av polare här. HOP ALONG – Buddy In The Parade
Beroende på hur beroende man är av riktigt stökig rock´n´roll med giftig orgel vill jag ändå varna för detta beroendeframkallande gift. KING AUTOMATIC – What´s Your Poison?
Lättsam indiepop att fylla tillvaron med om man spenderar för mycket tid tillsammans med stereon, men den går också bra att längta efter när man är ensam. SAN CISCO – Too Much Time Together
När olyckan är framme och krockens kraft forcerat allt motstånd finns bara blandningen kvar. En 60-talsskitig garagebluestripp. Lyckat. HI-ALERTS – I´m On The Run
Smygande viskar rösten nästan fram det som ska sägas med ett slags fördröjande förhållningssätt som matchar musiken i skymningslandets gryning. A VIOLET PINE – New Gloves
Smutsig garagerockspop möter Bubbelgumpunk i en hjärtlig förening med retrokänsla som lätt får lyssnaren att fastna på dragkroken och gapa efter mer. THEE TSUNAMIS – Drag