Med drillande piano och sång i fin symbios klinkar låten fram i ett slags småvajande tempo som trots detta ändå tar slut alldeles för fort. OLIVIA JEAN – Merry Widow
Ett ganska skönt nummer med enkel instrumentering och röst utan effekter som på ett enkelt sätt kan få en att ryckas med i låten tills elden kommer. Tidlöst? THE BABIES – Got Old
Med små medel, svepande melodier och snygga nyanser av mörkare sort låter den vackra rösten oss följa med in i deras stämningsvärld. WHITE BIRCHES – You Will Find A Fire
Råmörker skönjar mjukgrå nyanser av ettriga toner genom dimmor av skramliga bakgrundskulisser med distortionsmönster och kylig sång. CROCODILES – Do The Void
Härlig garagerock med lite skit under naglarna, som svänger och jublar doakör-aktigt i refrängen om första gången de sågs. Träffsäkert. NIGHTMEN: First Time That I Saw You
DIY-punk med rak rygg, raka texter och rakade ben. Eller orakade men vem bryr sig? Denna musikaliska pungkspark känns där det ska kännas. Hårt och välbehövligt. MATRIARKATET – Lilla Maja
Utan att falla trillar låten omkring i en slags ombytlig variant av inte alltför skitig garageliknande rock med sång som vrider och vänder sig likt tarmvred. JPNSGRLS – Smalls
Med cello, piano och karakteristisk sång ger de sig åter in i leken. Och vänder på steken. Den är inte bränd nu, och var det inte då. Snarare rå. THE LEATHER NUN – Outside My Window
Med ett flytande sound svävar de under ytan till det drömska strandlandskap man hoppas ska förföra hörsnäckorna. Inte dåligt vax. THE MARY ONETTES – Ruins