Med ett flytande sound svävar de under ytan till det drömska strandlandskap man hoppas ska förföra hörsnäckorna. Inte dåligt vax. THE MARY ONETTES – Ruins
Ett frenetiskt hamrande Piano slösar ingen tid i solot och det är inte det sämsta, vilket är tur för det är inte tillåtet. I vers och refräng är sång och övriga instrument lika bra. BÄDDAT FÖR TRUBBEL – Du får…
Med en småcharmig djupdykning i en livstidsåskådning som heter duga, sjunger sig Dotter genom ytan utan att korsa allt för många gränser i oceanen av hajande röster. DOTTER – Dive
Att kall is kan kallas varm rock är tveklöst. Man gör det inte, men när isen stannar i ditt enda blickfång, betraktarens ögon, är det skönt med varm rock. TERRIBLE FEELING: Cold Eyes
Som en egensinnig dröm smygandes på andra sidan fönstret till ditt innersta utan att veta ifall det är du eller drömmen som är på insidan… DEATH AND VANILLA: Arcana
Med 60-talsdriv utan dess like och ett böljande flyt, rider bandet in i solnedgången för att korsa oceanen efter ännu ett telefonsamtal, men är det värt det? Ja. JOHN McCULLAGH & THE ESCORTS – She´s Calling Me
Med skitigt ös får de sin kärlekssång till hatandet att låta som om de menar det i refrängen utan att kompromissa i verserna. Inget man vill rymma ifrån. DOOJIMAN & THE EXPLODERS – I Love It When You Hate Me
En akustisk gitarr spelar lugn slowmotion version av mid-tempo-låt medan den svarta pippin försöker hitta hem. Halvvägs kommer hen dock på något. Hen är redan hemma. THE TALLEST MAN ON EARTH – Dark bird is home
Sjunger man om blödande argumentation för att lösa konflikter, med blödig innerlighet till indierock, sätter det spår i huvudets popminne, utan att man somnar. GREAT GARB – Conflicts
Om den smala kungen kan tänkas ha feta tankar om en låt med tänkbart improviserat mittparti mot slutet, är det inte helt otänkbart att den är värd en tanke med omtanke. TWO CAMELS AND THE RIVER – Thin King